!

Tro det eller ej - Jag ska skriva ett helt, normalt, typiskt, ordinärt, genomsnittligt, riktigt blogginlägg. Det gör jag bara för att my dear friend Prongsie (or miss Troy) har tjatat i evigheter på mig.
Ett vanligt blogginlägg, vad innehåller det egentligen? En beskrivning av min vardag, vad jag har gjort? Vilka kläder jag har haft på mig? Hur mycket jag hatar, avskyr och undviker den där tjejen bara för hon har gjort si eller så? Eller ska jag för att skriva ett typiskt blogginlägg beskriva hur det kändes att bli kär? Men tänk om man inte gjort något speciellt under sin vardag - Som jag. Läst fanfictions, städat köket och hjälpt mamma med diverse skrivsaker. Vad gör man då? Väljer man det andra valet, kläder? Nja, jag har gått omkring i mjukisbyxor och t-shirt. Intressesmurfarna hoppar av lycka, eller hur? Jag varken hatar, avskyr eller undviker någon (just nu). Fast det kommer väl ändras inom en snar framtid. Gymnasiet, är det det jag borde skriva om? Hur nervös jag är. Men samtidigt är jag glad och lycklig över att få börja mitt nya liv. Kliva ett steg högre i en oändlig trappa som aldrig tar slut. Och om jag ska beskriva hur det känns att bli kär måste jag väl bli kär först. Fast jag lovar att den här bloggen kommer få veta när jag blir det. Att skriva ett normalt, typiskt, ordinärt, genomsnittligt, riktigt blogginlägg är ganska lätt. Det är bara att skriva. Låt fingrarna dansa på tangentbordet och voíla. Det finns inget som inte är normalt, bara annorlunda.